Santa Cruz
Idag är jag en lycklig flicka.
Christalle har inte varit sig själv på ett tag, bromsig i ridningen, rest sig, bockat och slutligen sparkat mot skänkeln. För två veckor sedan var vi in och kollade upp henne och behandlade ryggen, hon har blivit tömkörd sen dess som en del av rehabiliteringen. Idag var sadelprovaren här, då det börjar vara dags att lägga in ridning i igångsättningen. Först red jag i min vanliga sadel och det var samma beteende (såklart), sen började vi utprovningen och även då betedde hon sig illa, sadelprovaren funderade om hon fortfarande hade ont och vi idag bara fick känna oss för lite. Vi fortsatte med utprovningen och helt plötsligt var allt som bortblåst, min fina häst var tillbaka! Efter lite provandes fram och tillbaka mellan de som låg bäst hittade vi en sadel som, hör och häpna, både var min och Christalles favorit!
Passande nog var det träning ikväll (som jag avbokat mig från) men messade tränaren och frågade om hon kunde titta på oss en snabbis. Även då var hon sitt vanliga jag och tränaren såg en stor skillnad på hur hon rörde sig, skönt med ett par ögon som sett oss från marken i ett år. Kunde inte blir ett bättre avslut på semestern, imorgon är det dags för tvådagars möte med resten av SM kollegorna från södra Stockholm till Kiruna.
Stora Helan och Lilla Halvan i somras.

Kommentarer
Postat av: JennyM
Sv: Det kan säkert vara en kombination av det du skrev tror jag..
Ja men jag skriver ju mycket för mig själv och även mina föräldrar tycker nog om att "hålla koll" på mig via bloggen :) Dom tycker ju om hästarna och har alltid ställt upp så dom uppskattar ju att läsa om när jag är glad såklart. Men sedan tycker jag ju om att det diskuteras lite i bloggen, det är då man får motivation och så. Ibland behöver man lite respons för att kunna spinna vidare på någonting liksom :)
Trackback